prinsessan på ärten

med god, näringsriktig och hemlagad middag *phhhö* - Grandiosa pizza funkar det också! Grönt har vi till - kanske inte g r ö n s a k e r, men pesto...och tomatsås på pizzan, så lite vitaminer fick vi i oss.

Vacker borddekoration gjord av dottern och mannen (!). Maskrosor i färgat vatten satta i små medicinglas. Väldigt fint!



Efter pizzaätning - inlinesåkning, med alla möjliga skydd (utom kudde på rumpan).

FULL RULLE!



Den VÄLDIGT OBSERVANTE läsaren, blir stum av benundran av mina MEGASTORA (läs: små) rosbuskar. Gröna fingrar är inte någonting jag lider så mycket av. Min pappa sammanfattade det ganska bra: Gröna fingrar, ha, ha, dina är minsann lite bruna i kanterna!

Tack så mycket kära pappa!

Jag har en vännina och tidigare kollega som har fått sin tredje dotter. Lillsnuppa ska heta Carmen och tillsammans med sina storasystrar, Cornelia och Canutte bildar de en underbar treklöver.

För att fira Carmens ankomst till världen hivade jag mig runt och stickade en liten klänning/tunika/väst till henne. Det är en så kallad Lillasysterklänning (eller Lillesøsterkjole för den som önskar att sticka en egen). Detta blev resultatet:



Jag är mest nöjd med knapparna faktiskt. Jag hittade dessa i en butik i Ålesund och tänkte att de var då helt perfekta till lillasysterklänningen. Och, hade jag inte rätt...



frk. søtnos...

Har samlat på mig diverse rester och några i samma färg, men från olika färgbad av garnet Lerke. Det är ett av mina favoriter, lätt att sticka i och helt underbart att ha på sig.

Dottern har önskat sig en stickad OnePiece, dvs en hel overall med hätta. Jag har kommit så här långt...




Detta är ben nummer två (för den uppmärksamme så skymtar det andra benet i överkant) och jag ska snart sätta ihop dem och börja med bålen. Det fin-fina med detta prosjekt är att det är inte hela världen om det inte är samma färgbad på nystanen, dottern är helnöjd så långt och glädjer sig till att ha på sig sin OnePiece på skolan. Hon har två vänninor som är gröna av avund ;-)

 Idé har jag helt fräckt knyckt av Merete på http://meretesmonstermonster.blogspot.com/

Måste erkänna att jag inte kunde tänka mig att sticka en i vuxenstorlek - men är stum av beundran av Merete som faktiskt klarade det! Oavsett - tusen tack Merete för en underhållande blogg och för inspiration! Jeg bøyer meg i støvet av beundring.


Kallt tycker Kewalee att det är men som resten av hennes landsmän så kommer det med ett stort leende - I got a big man to keep me warm!

Welcome to Norway dear Kewalee!

= att börja om från början. Och det tänker jag inte göra, så jag körde ut dem i trädgården, he, he...


Hobbe är en cairnterrier med stark egen vilja. Ja, han ser inte ut som en cairn "ska", just för att han har kommit på att det är VÄLDIGT obehagligt med plockning av pälsen... Var tvungen att klippa luggen på honom (vilket är fy, fy på cairn) för att han överhuvudtaget ska kunna se någonting av omvärlden.

Men älskar snö gör han! :-)

Klapp på axeln till mig själv som blev färdig, trots att jag inte gillar att sticka tummar. Det är så förbaskat pillrigt!

Men bra blev de i alla fall, mina svenska selbuvantar. Självklart stickade i blått och gult (heja Sverige!)

Baksidan:





Sockar i en jättefin färg som påminner starkt om blodapelsiner. Den är lite mer gulorange än det visar på bilden.

(Bilder i dagsljus är en bra idé, men vad gör man när regnet bara trillar ner...?)


från skolan som har ont i magen och mår illa...

Hoppas, hoppas att det går över fort och inte blir några spyor av detta!